anneliekreativ

Mitt liv, min konst, mitt hem och min trädgård.

Konsten att stänga hela världen ute!

Den här veckan har fram till nu varit väldigt häktisk. Flyttstylingar, inredningsuppdrag och måleri, samt ett studiebesök på walldorfskolan ( intressant ). Just nu känns det som om jag skulle behöva få ett par dagar med fokus på mitt konstnärsskap. Det börjar dra ihop sig mot utställningen och det känns.
Därför kommer jag inte ha tid till några uppdateringar inom de närmsta dagarna. Så nu är det dags att stänga av yttervärlden, på med hörselskydd och stora svarta glasögon............och jobba, jobba, jobba.

Kram!



Den här bilden tog vi en förra sommaren. Sista turen med vår vega "Gry". Mysigt att sitta och se solen gå ner, väldigt fridfullt............

Åh, vad spännande det låter med stylingar och annat. Du verkar ha ett väldigt roligt jobb, måste jag säga. (Det är annat det än att torka rumpor *s*). Jag säger stort lycka till med din uställning. Ser fram emot att du kommer ut i världen igen och får av dig hörselskydd och brillor.
En stor kram från mig

Ja du! Som sagt var. Man tror att man ska behöva gräva ner sig i flera dagar för att allt ska lossna. Så vips, som en ketchupflaska ungefär. Så bara kommer det.....Har flera på gång, måste ut igen. Det här med styling, visst låter det kul. Det är väl kul, men dock inte så mycket glamour som man kanske kan tro. Mycket skit och mycket slit....Hej hopp!

Jo, det kan jag tänka mig att det är mycket släp att styla. Tungt och jobbigt också. Men, man ser ju ett resultat av det i alla fall. Snyggt oftast *s*. Vad kul att det släppt nu. Men, den där första damen; har du varit och smygtittat på mig eller???
Kram

Nej, vet du vad. När jag var ute och gick ibland kolonilotterna här intill, fick jag se en äldre dam i bikini. Magen och brösten hängde, hon hade schal på huvudet och så var hon väldigt blek. Precis så som man ska vara den här årstiden. Och vet du vad jag tänkte! Vad fin hon är! Vad härligt att hon släpper loss hela sin kropp och låter solen steka den så den blir brun och fin. Hon hade just en svart bikini som knappt syntes. Smaken är som baken, men jag har då inga problem med kraftiga människor. Kan snarare tycka att det är vackert. Som ett konstverk. Ju mer bristningar, åderbråk, ärr och annat, desto rikare liv. Det sa alltid min konstlärare, det fick mig att känna mig fin.
Tänk på det du! Kram....

Jadå, jag lovar att tänka på det *s*. Och, som man brukar säga; "Jag har själv ätit till det".
Kram